Du

Som dimma en tidig morgon

försvann du

Tankarna för mig

tillbaka

Jag var så liten

du förstod nog inte

Såren rivs upp

ännu en gång

Jag försökte glömma

det onda

rädsla och oro

gråt och smärta

Ta bort det

för alltid

jag är stor nu

och kan förlåta

Du var ju ändå

min pappa.

*

Copyright © 2008 Aasgaard