Ensam

Frukosten smakar inget

inte idag heller

Mamma tittar på mig

varför äter du inget

Hon vet inte

jag ger mig iväg

ensam mot en ny dag

jag kommer möta dom andra

igen

Slag och sparkar

elaka rop

Men

tystnad och blickar

gör lika ont

Jag sitter på min plats

stirrar i bordet

om dom kunde se

lyssna och kanske förstå

vem jag är

Hade det varit annorlunda då?

"Ensam"

Ensam går jag på min väg. Oron för att träffa dom andra brinner i mig. Men efter varje dag hoppas jag. Kanske tar det slut någon gång.