Min vän

 

Tid har gått

Mycket har förändrats

och försvunnit

Det vi hade

är borta nu

Som vackra löv

en klar höstdag

Faller till marken

Döda

 

Minnena

vill alltid finnas kvar

Längtan

efter våren

Och nytt liv

Du har gått vidare nu

Jag står still

fastfrusen och kall

 

Men,

Du räckte mig din hand

Värme

Jag vill minnas

det fina vi hade

Kanske kan jag leva igen -

Nu,

när du blivit

Min vän…

 

*

Copyright © 2009 Aasgaard

”Min vän”

Det känns länge sen, men även som igår. Så är det med tiden. Den går, tar med sig en del av mig. Och blir borta. Men minnena bär jag med mig. Jag lever, och du är min vän.